Penslar med känsla

Jag har aldrig skrivit om Drake här, i alla fall inte om man ska tro min sökfunktion, och det beror i mångt och mycket på att jag inte vet riktigt vad som skulle vara värt att skrivas. Drake är en besynnerlig artist tycker jag. När han “tog sig upp” så hade han verkligen alla rätt – eller i alla fall tre rätt: han backades av Cash Money, han hyllade Z-Ro på scen i Houston och hans mixtape släpptes i en OG Ron C-screwad version. Det borde helt enkelt vara en kille med koll på sin musik, tänker man. Dessutom lovordades Drake från håll och kanter av människor som i vanliga fall har alldeles utmärkt musiksmak. Och så visar det sig vara en dude som, med dåtidens måttstockar, försöker rappsjunga som en omotiverad Kanye West med halvtaskiga batterier i autotunern, på sin höjd? Jag fattade ingenting.

Och kruxet är detta: bara för att någonting låter som en omotiverad Kanye West med halvtaskiga batterier i autotunern behöver det absolut inte innebära att jag tycker att det är dåligt – det kan till och med vara en rätt soft gimmick vid rätt tillfälle – men det var nåt med just den här duden som inte landade rätt.

Jag har försökt lista ut vad det är – för det är inte riktigt så enkelt att det beror på att han är en mespropp, för det finns det ju fler som är som jag absolut inte har några problem med – och jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på det. Förrän nu, i någonslags tankekedja som bubblade upp efter att ha läst min rapquiz-lagkamrat Nicholas krönika i Nöjesguiden idag.

Krönikan är rubriksatt “Drake är feminist” och det… är rätt uppenbart inte sant, och det säger nästan Nicholas själv i texten. Jag kan tänka mig att det är en medveten provokativ rubriksättning, kanske av någon annan är Nörfen, för att locka till sig (just sådana här) reaktioner. Gott så. Problemet med krönikan är däremot att tesen förs fram att “Drake blottar självtvivel och sårbarhet” och “erbjuder ett alternativ till machokulturen”, att “han sjunger så mycket om känslor och kärlek och inte är ett dugg ghetto”* som något slags unikum i den i övrigt känslokalla och manschauvinistiska hiphopgröten. Samt att detta skulle vara en feministisk gärning.

Hur det ligger till med den feministiska gärningen låter jag hellre andra debattera närmare. Jag skulle däremot vilja stanna vid ämnet Känslor och Rap. För där upptäckte jag nämligen hela mitt lilla finger rakt ner i vad som är problemet jag har med Drake…

Förr i tiden, då telefoner hade sladd och det var farligt att åka till New York och folk brydde sig om hockey-VM, då debatterades det om gangsterrappens ansvar och en hel musikgenre inom hiphopen föddes fram där främst medelklassmän, varav en överraskande stor del även den gången var från Kanada, rappade om samhällets ansvar istället. Vissa hade dreadlocks i skägget och kom från Västerås, andra hade universitetsexamen och var kompisar med Mos Def. Konsensus rådde hur som: rappar man om pistoler kan man inte ha någon politisk analys. Stop the violence in hiphop, why-ououou.

Naturligtvis är ingenting någonsin så enkelt, och att rappa om pistoler är förmodligen betydligt mer politiskt än att de facto inte göra det – i alla fall i ett samhälle där pistoler och våld är stora samhällsproblem.

Att mena att Drake rappar och sjunger om känslor, till skillnad från övrig rap, är att hamna i samma fallgrop. Eller i alla fall göra klart att man inte riktigt ser skogen för alla träd. För menar man att vanliga rappare inte rappar om självtvivel eller sårbarhet så kan inte ha hört samma Waka Flocka Flame som jag har hört. Man kan inte ha hört samma Young Jeezy. Man kan inte ha hört Z-Ro, eller Gucci Mane. Eller The Game, eller Ghostface Killah, eller Cam’Ron. Eller någon alls av de rappare jag gillar och lyssnar på. Och det är ju synd.

För att någonting ska vara riktigt bra ska det inte bara handla om en känsla – känslan ska förmedlas.

Och jag lyssnar mycket hellre på rappare som rappar med känslor, än rappare som rappar om känslor.

 

* ok, 1: känslor och kärlek ? ghetto? huh? 2: drake är kanadensisk medelklass, det däremot, ? ghetto

BONUS: bildgooglingen “emotional rapper” resulterar i en stor majoritet bilder på drake.